"Lir"?

Nuttefredrik tog med sitt impulsinköpta Xbox 360 till kontoret häromdagen.
Impulsköpt, förresten. Mannen impulsköpte en grej för 6000 kronor. Och är inte gift! Något att tänka på för damer i samma ålder och civilstånd, faktiskt. Sådana som en dag vill hamna där att de kan gå förbli en guldmedsaffär och säga "Älskling - titta på den ringen! Bara 6000 kronor. Snääälla..?"
Å andra sidan - om det skulle vara så att Nuttefredriks impulsköpsnerv bara ger utslag på just spelkonsoller och liknande boytoys skulle det ju tvärtom kunna få en rent förödande effekt i en relation. Men nu var det ju inte alls detta som jag satte mig ner och skulle blogga om.
Hur som helst, efter att ha testat några minuter av Fifa World Cup Pro Manager Real Player eller vad det nu hette - fotboll handlade det om i alla fall - fick jag med kapitulerad min erkänna att jag var mycket impad. Så mycket att jag idag slank in i en affär som skyltade med nyss nämnda konsoll, bara för att kolla läget.
"Om du byter in din (läs: mina döttrars) gamla Xbox-konsoll och fyra lir får du köpa 360:n för 1799 kronor", förklarade en ung, smal och blek kille med för mycket vax i håret. Där och då tappade han en potentiell köpare. "Lir"? Vadå lir?
Visst - han menade ju då "Xbox-spel", men att kalla sådana för "lir" borde vara reserverat för personer i min ålder med ett desperat behov av att låta tonåring, genom att med våld förvrida sjuttiotalsverbet "lira" tills det motvilligt tar formen av det krystade substantivet "lir" - i betydelsen "spel".
Varför detta? Min unge försäljare var betydligt närmare 14 än 40, och kan inte ens ha varit påtänkt när jag och mina kompisar sprang omkring och "lirade" allt från hockey till elgitarr. Och inte kan syftet ha varit att spara på saliv heller, eftersom det tar exakt lika lång tid att säga "lir" som det tar att säga "spel". Assåhallå - "lir"?? Ska vi lira ett lir? Hur många lir har du lirat se'n sist? Sluta!
Ett mycket mindre desperat och betydligt roligare sätt för oss sextiotalister att utöka det svenska språket och påverka vår omgivning verbalt är att hitta på egna ord och använda dem tills alla andra börjar göra det också. En av undertecknads främsta skapelser är "goripande", vilket nu dagligen används av så gott som samtliga inom hela Ny Generation-arbetet. Till viss del tar jag också visst cred för uttryck som "Tjena" (inte som hälsning utan som förstärkning av häpnadsväckande faktum) och "oogachacka!", som visserligen inte slagit igenom på lika bred front. Ännu.
Men den dagen undertecknad ska gå hem och "lira ett lir" - då är det game over, det säger jag bara.