Ljuvliga juledag!

Åh, vilken underbar dag juldagen är!
En del gillar den inte så mycket, vilket jag har svårt att förstå. Vilken dag att smälta julaftonen på (i mer än en bemärkelse)!
Vi hade mina och Marias föräldrar + Maria syster och hennes man och fem barn hos oss över själva afton-dagen och det var riktigt trevligt! Lillebror med nyfunnen fru firade hos hennes klan och kommer över till oss på Annandagsfirande istället.
Till årets julaftonsnyheter och annorlundheter hörde bland annat att vi återigen slog personligt julrekord i levande ljus och marshaller. Ljuslyktor i äppelträdet vid infarten var Marias idé och som alla sådana var den lysande (Falk-poäng!). Annat nytt var att vi introducerade Ris á la Malta med hallonsås som julmatsefterrätt (också extremt lyckat) och att vi aldrig någonsin har haft en större gran! När jag högg den ute i skogen såg den ganska normalstor ut i jämförelse med trettiometerstallarna bredvid, men väl inne i huset fyllde den ut vår redan ganska stora hall helt och hållet. Jättekul! Finaste granen ever!
Aftonen avslutades med Midnattsgudstjänst i kyrkan - 620 personer innebar en ökning med över 100 jämfört med förra årets rekordsiffra. Jättekul att så många väljer att avsluta dagen med att samlas för att tacka Gud för Jesu födelse, som ju allt handlar om och kretsar kring!
Slutligen vill jag och Maria som sitter bredvid önska alla våra vänner en riktigt god fortsättning! Vi är så tacksamma för er och uppskattar er verkligen massor. Tack Gud för er!
Julblessings från Lundqvists

Impuls-toyota

Eftertänksamhetens kranka blekhet, självrannsakelsens nakna spegelbild och allt vad det nu heter, lyste mig i ansiktet i förmiddags. Efter att ha bloggat om Nuttefredriks impulsköp av en 360 för 6000 kr, slog det mig att yours truly själv har ett impulsköp av betydligt tyngre slag i sitt förflutna.
Vi talar om en Toyota Celica sportmodell (en kyckliggul sådan) med GT-ratt, rallystol och - där baksätet normalt sitter - en stereoanläggning med subbar och woofar nog för att driva hela bilen framåt helt utan hjälp från någon motor.
Denna machodröm impulsköpte minsann undertecknad för 25 000 kronor (av Leksands Sparbanks pengar) vid 18 års ålder och, skulle det visa sig, med två år kvar till dess att jag ens skulle få körkort...
Gud var nådig även på den tiden, och denna listtoppare bland impulsköp fick tack och lov inga allvarliga konsekvenser för mitt fortsatta liv. En god vän lånade och totalkvaddade min kycklinggula värstingbil på motorvägen mellan Hedemora och Avesta, och blev sedan en ännu bättre vän eftersom försäkringsbolaget i sin godhet betalade ut mer pengar för bilen än den i ärlighetens namn var värd och belånad för.
Sensmoralen av detta ska nu inte vara att det lönar sig att impulsköpa kyckliggula bilar vid arton års ålder, för belopp som motsvarar ens årsinkomst, utan istället att det vid jämförelse inte är jättebigdeal att då och då skaffa sig en värstingspelkonsoll som man visserligen inte hade tänkt skaffa sig dagen innan.
Spela därmed i frid, Nuttefredrik, och ha en god jul.
Det sistnämnda gäller för övrigt er alla, underbara människor och uppskattade bloggbesökare.

"Lir"?

Nuttefredrik tog med sitt impulsinköpta Xbox 360 till kontoret häromdagen.
Impulsköpt, förresten. Mannen impulsköpte en grej för 6000 kronor. Och är inte gift! Något att tänka på för damer i samma ålder och civilstånd, faktiskt. Sådana som en dag vill hamna där att de kan gå förbli en guldmedsaffär och säga "Älskling - titta på den ringen! Bara 6000 kronor. Snääälla..?"
Å andra sidan - om det skulle vara så att Nuttefredriks impulsköpsnerv bara ger utslag på just spelkonsoller och liknande boytoys skulle det ju tvärtom kunna få en rent förödande effekt i en relation. Men nu var det ju inte alls detta som jag satte mig ner och skulle blogga om.
Hur som helst, efter att ha testat några minuter av Fifa World Cup Pro Manager Real Player eller vad det nu hette - fotboll handlade det om i alla fall - fick jag med kapitulerad min erkänna att jag var mycket impad. Så mycket att jag idag slank in i en affär som skyltade med nyss nämnda konsoll, bara för att kolla läget.
"Om du byter in din (läs: mina döttrars) gamla Xbox-konsoll och fyra lir får du köpa 360:n för 1799 kronor", förklarade en ung, smal och blek kille med för mycket vax i håret. Där och då tappade han en potentiell köpare. "Lir"? Vadå lir?
Visst - han menade ju då "Xbox-spel", men att kalla sådana för "lir" borde vara reserverat för personer i min ålder med ett desperat behov av att låta tonåring, genom att med våld förvrida sjuttiotalsverbet "lira" tills det motvilligt tar formen av det krystade substantivet "lir" - i betydelsen "spel".
Varför detta? Min unge försäljare var betydligt närmare 14 än 40, och kan inte ens ha varit påtänkt när jag och mina kompisar sprang omkring och "lirade" allt från hockey till elgitarr. Och inte kan syftet ha varit att spara på saliv heller, eftersom det tar exakt lika lång tid att säga "lir" som det tar att säga "spel". Assåhallå - "lir"?? Ska vi lira ett lir? Hur många lir har du lirat se'n sist? Sluta!
Ett mycket mindre desperat och betydligt roligare sätt för oss sextiotalister att utöka det svenska språket och påverka vår omgivning verbalt är att hitta på egna ord och använda dem tills alla andra börjar göra det också. En av undertecknads främsta skapelser är "goripande", vilket nu dagligen används av så gott som samtliga inom hela Ny Generation-arbetet. Till viss del tar jag också visst cred för uttryck som "Tjena" (inte som hälsning utan som förstärkning av häpnadsväckande faktum) och "oogachacka!", som visserligen inte slagit igenom på lika bred front. Ännu.
Men den dagen undertecknad ska gå hem och "lira ett lir" - då är det game over, det säger jag bara.

Trots allt - creds till Waynes

Inte för att jag är Waynesfanatiker på något sätt, men en kaffekedja som vågar ge sig på en egen version av storebror Starbucks juletidsklassiker Gingerbread Latte ska ha creds - därom råder inget tvivel. Provade en häromdagen och den nådde i alla fall godkänd. Men i dessa ljuvliga dagar är det ju, som bekant, tanken som räknas. Därför - heja, Waynes. Heja! Speciellt då eftersom man tragiskt nog inte kan få tag i originalet inom det här "kaffeälskande" landets gränser. Trots att jag och Hay generöst erbjudit oss att starta upp hela kedjan i Svea rike. Jaja.
Sammanfattningsvis och återigen - en riktigt GOD JUL såväl till Starbucks som till Waynes, och från oss alla till alla er alla.

Gråt inte, Starbucks!

På förekommen anledning och förfrågan skriver jag en bloggrad om Starbucks. Min lillebror kommenterade mitt föregående inlägg (om mina Puh-muggar) och uttryckte oro eftersom Starbucks-muggen jag dricker ur på "About me"-bilden inte var omnämnd och att denna mugg då, i ett worst case-scenario, skulle kunna känna sig dissad.
Så alla vet - den dag jag dissar Starbuck's finns inte. En Venti Gingerbread Latte på Regent Street, London härom veckan bekräftar det jag redan visste innan: Starbucks äger! Orsaken till att deras mugg inte omnämndes bland mina Puh-diton är att den inte är min. About-bilden är tagen på ett Starbucks, där jag dricker Venti Latte live på plats ur lånad mugg. Så ligger det till.
Lillebror kåserade/funderade också över vem personen på Starbucks-loggan egentligen är. Det kan jag OCKSÅ svara på. Starbucks är uppkallat efter en kaffeälskande person med just det namnet, som förekommer i romanklassikern Moby Dick (1851) av Herman Melville. Eftersom boken handlar om hur en kapten Ahab ska ut och döda en stor vit val, utspelar den sig till stor del till havs, och för att fortsätta anknyta till hav och det, valde Starbucks en logga med en sjöjungfru på (med dubbla fiskstjärtar, för övrigt). Långsökt? Ja.
Så nu vet ni mer än vad ni visste då ni bloggade in och hälsade på. Välkommen tillbaka för att lära dig mer, en annan gång.

Avviker kort från det stående jultemat på bloggen för att ge en exklusiv inblick i mitt privatliv, i form av en bild på mina två morgonkaffemuggar med Tigger på.
En mer rak och en mer rund, vilket hjälper oss att komma ihåg att alla är olika men är bra ändå. En mer gul och en mer blå, vilket hjälper oss att minnas vilket härligt land vi bor i. Båda med potential att innehålla grymt mycket kaffe, vilket hjälper oss i största allmänhet.

Äpplet faller inte långt och så vidare

Läste just min egen dotter Julias blogg, där hon just publicerat en alldeles eminent analys av Julkalendrar för och nu. Fadershjärtat värms och den interaktiva julstämningsnivån har ökat avsevärt i bloggrymden. Klicka på länken till "Hemma hos Julia" i min länklista och begrunda själva!

En studie i svensk jul-patetism

Efter besöket i Birmingham - julstämningens okrönta Jerusalem - innebar det ett antiklimax av gigantiska mått för mina upplivade julnerver att återvända till Svea rikes sekulariserade verklighet. Dagens korta promenad från kontor till lunchställe och tillbaka innebar, bara den, en gruvlig påminnelse om att snar reformation är nödvändig och att den borgeliga regeringen har mer gråsossementalitet att städa bort när det gäller svenskens förmåga att fira, och inte minst då jul, än någon av oss kunde ana.
Bara en enda titt på den ledsna "girlangen" över Dragarbrunnsgatan räcker.
Alla på en gång nu då: "Nu är det jul igen, ja nu är...det..."
Nähä.


Fjellstedska skolan. Glimmande bågar i alla Guds hus, var det. Åtminstone i ett helt fönster.
WOWasså, Fjellstedska! WOWasså!


St Olofsgatan anno december 2006. Man verkligen känner ju bjällrorna klinga, eller hur?
Birminghams stads julansvarige - det är dags för en akut utryckning! Med elchocksutrustning!


Julstämning á la Stadsarkivet. Man har slagit på stort och pimpar sin sosse-skylt med lite platsgranris från Brantings tid.
WOWasså, Stadsarkivet! WOWasså!


Men hemma hos Lundqvist's - där, DÄR finns i sanning julen och dess stämning! O lycka!

Jesus på bio

Och på tal om julstämning, som är hela min bloggs underliggande motiv under innevarande månad, var jag och familjen och såg The Nativity Story igår kväll. Julstämning sju komma åtta av tio. Mycket Israelstämning, bra musik, en hel del minnesvärda scener - men framför allt bara det faktum att en biofilm sätter fokus på berättelsen om Jesu födelse, och gör det helt utan att förändra, fördärva eller förstöra. Det är riktigt, riktigt stort! Mycket cred till alla inblandade.

Glad första advent!

Advent kommer av latinets adventus och betyder ankomst. Advent är den inledande perioden i det västerländska kyrkoåret. Sina historiska rötter har adventsfirandet i julfastan, en fasteperiod som speglade påskfastan och i likhet med denna var 40 dagar lång och därmed omfattade sex söndagar. Denna spegling av påskfastan lever kvar i att Jesu intåg i Jerusalem utgör predikounderlag såväl den första söndagen i advent som på Palmsöndagen. Traditionellt i kyrkan är advent alltså en tid av fasta, förberedelse och väntan inför firandet av Jesu födelse vid jul. På 1000-talet fick julfastan benämningen "advent" och tiden sattes till fyra veckor. Advent inleds fjärde söndagen före jul och varar fram till och med julafton. De fyra söndagarna fram till jul benämns vardagligt första advent, andra advent och så vidare, eller mera formellt första, andra, tredje och fjärde söndagen i advent. När juldagen infaller på en söndag, som år 2005, blir advent lång jämfört med om juldagen infaller en måndag, som år 2006.
Så vet ni.

Julstämning från Birmingham

Tänkte återigen försöka elchocka igång lite julstämning i vårt alldeles för varma land nu när ändå december står för dörren. Så här trevligt ser det ut på gatorna i Birmingham, där NG:s internationella bas är baserad:











Birmingham-gänget hälsar massor!